En uppföljare till förra inlägget ang. att ha för mycket respekt för motståndarlaget. Man kan ju då ta fram ett exempel på det motsatta. Minst respekt för på pappret bättre motståndare har ju på senaste tiden har de unga tjejerna i Harlyckan visat. Dels nu i F89 HM där man som sagt vann över Stattena. Normalt ska man inte vinna den matchen men kämpar frenetiskt på och vågar jobba stenhårt. Kan man upprepa det i finalen? Knappast va? Ännu mer tydligt för Harlyckan (HDFF2) i senior-HM. Först slår de vårt A-lag med 2-1, sedan Råå i seminfinal och pressar Stattena till förlängning i finalen. Det är respektlöst spelat och ger välförtjänta framgångar. Bert, Roger och Jim, eller vilka som mer bidragit, har pumpat dessa tjejer fulla med självförtroende och det har givit resultat.