Man kan ju undra om det är brist på ämnen att skriva om som gör att inläggen i bloggen varit sporadiska på det senaste. Men så är inte fallet. Det finns en hel del jag skulle kunna skriva om, om jag bara hunnit.

Men det är mycket nu. En av mina bästa medarbetare på jobbet har behagat sluta (hon blev headhuntad, varför blir inte jag det?) så det är just nu mycket att göra.

Så jag hinner inte skriva.

Hade jag haft tid så skulle jag kunnat skriva om de två olika matchbilder jag fick uppleva i helgen. B-laget som tog en långresa till Hammenhög och där spelade en fantastisk fin anfallsfotboll med kombinationer som man inte trodde var möjligt. Det fanns perioder där jag trodde jag satt på Neu Camp när korta precisa passningar varvades med svepande cross-bollar och one-touch väggspel. 4 – 2 till B-laget mot ett topptippat Hammenhög.

Men jag har inte tid att skriva om det, måste jobba.

Jag skulle också kunna skriva om att det inte var lika upplyftande på söndagen när A-laget spelade mot Växjö FF. Ett Växjö som visserligen var starka och har gått bra under våren med seger mot Älmhult och oavgjort mot Östers IF. Men vi bjöd inte till, eller kom inte till. Planen i Strövelstorp var ojämn efter mycket träningsmatcher och bjöd inte till skönspel. Frågan om vi hade klarat det bättre på jämnare plan. Det verkade som om vi bestämt oss för att hålla antalet rätta pass i denna match till ett minimum. Vi förlorade rättvist med 1-3.

Men ingen tid att skriva om det heller (och ingen lust).

Man skulle kunna få ihop något roligt om alla skavsår som plötsligt fanns på alla spelare i samband med Växjö-matchen. Den ene spelaren efter den andra kom ut till sidlinjen och förbannade allt från nya skorna, värmen, dåliga arvsanlag, strumporna, dubbelmatchande, brist på sköljmedel, gamla skorna, compeed, Växjö, solvarmt vatten, skorna igen, planen, domaren (vad han hade med skoskav att göra) osv, osv. Blåsor och skavsår hade uppstått överallt.

Men jag hinner inte berätta om det heller.

Jag skulle också komma med en tristare rapport om att skade- och sjukdomsfrekvensen i truppen är fortsatt hög och ställer till det inför helgen.

Sanne har fått ytterligare problem med knät och går därför in och tar operation i maj och är därmed borta resten av säsongen. Ida Sönners knäbesvär vill inte ge med sig. Mini’s rygg hindrar fortfarande spel. Belinda Heidnert och Rebecca Jönsson är fortfarande lång ifrån spel med sin knäskador. Vi har en del förkylningar (Martina, Mia K) som kanske inte kan vara med. Frågetecken också för Frida K. Sara Nilsson är dock tillbaka i träning vilket glädjer mycket, men hon är knappast klar för match denna vecka. U-lagets Angelica Nilsson går på kryckor med hälsene-inflammation.

Men där är inte tid att skriva om det heller.

Hade jag hunnit med hade jag nog också skrivit lite om Halmia som på senaste seglat upp som något av favorit i tvåan. Det hade funnits mycket att skriva om. Att Halmia har gått bra i träningsmatcherna. Man har enkelt slaget div. 2 och 3 motstånd. (Falkenberg 3-1, Råå 5-1, Valinge 4-0) medan man förlorat mycket knappt mot div.1 motstånd (Värnamo 2-3, Stattena 0-1). Jag hade nog skrivit, om jag hunnit, att framåt får vi se upp med Cecilia Persson som är giftig avslutare. Kanske också med högermittfältare Anna Sundkvist (storasyster till Frida Sundkvist som spelade hos oss 03/04).

Annars känner vi Halmia som ett starkt lag som vi ofta spelat jämt mot men det har ofta blivit uddamåls förlust. Men mer om det om jag hinner senare. Då kan jag också berätta om att starkaste nyförvaret på pappret är förstås Åsa Aronsson (mer känd som Stenberg) som var Stattena och kanske hela ettans bäste spelare 2005. Hon är nu i Halmia efter mammaledighet. Men även Nathalie Nilsson från Ysby och eventuellt Fanny Högberg från Strömstad är nyförvärv som verkar ta plats i startelvan. Och hade jag hunnit hade jag avslöjat varför jag tycker Halmia är det mest sympatiska laget i tvåan.

Men som sagt jag hinner inte…