Det var också trevligt med fest och avslutning på klubben med prisutdelning och sånt. Jag hade kul även om jag ståndaktigt vägrade sjunga sing-a-long.

Lite roligt var det också att våra grannar HDFF hade sin avslutning samtidigt i huset bredvid. Lite kort hann vi byta lite "snack" i samband med "lufthämtande" utanför. Att bli påmind  om förlusten i DM-finalen får man ju ta. Men att Emma E lyckades få in att jag även varit med om att förlora HM-finalen i F14 (eller var det F13) mot Bårslöv 1998 var ju onödigt påminnande om bortglömda förluster. Nä då, det var bara trevligt.

PS. Vinner vi trean lovar jag att sjunga sing-a-long på nästa års avslutning. Innan dess blir det inte en ton... 

Lite kort om gårdagens års-avslutning för Damtruppen. Trevlig dag på många sätt. Spelarrådet med Emmie i spetsen hade arrangerat en resa till Malmö för go-kart körande. Vädret satte stopp för den tänkta verkliga racingen på stora banan. I stället blev det inomhuskörning. Inte så lyckat för mig.

Efter hårt arbete i kvalheaten tog orken helt slut och jag placerade mig absolut sist av alla. Då ska man veta att det innebar placering efter flera stycken som har en hel del kvar till körkort. Men även för nybörjare bakom ratten som Matilda Lindeberg och Anna Dimic tog tävlingsinstikten över och de tryckte gasen i botten. Anna i den milda grad att hon försökte köra över mig i stället för runt om, när jag inte flyttade mig tillräkligt fort.  

Till mitt försvar vill jag hävda att det var en prestation bara att trycka ner min inte allt för timida kropp i carten. Toppfarten var det väl inget fel på men att begära att den lilla elmotorn skulle sätta fart på både bilen och mig i den efter varje inbromsning var att hoppas för mycket.

Vad värre är att ambulansförar-Lasse bara blev fyra i finalen. Inte nog med att han fullständigt missade starten eftersom han stilade för fotografen. Han hade sedan ingen chans att nå fantom-Sanne eller för den del kurvexperten Emmie. Han lyckades visserligen någon gång passera Vittsjö-Lina men var gång kontrade hon med en elegant omkörning igen.

Men det var många vinnarskallar som hade samlats i denna A-final. Det var tätt i kurvorna och ingen ville ge sig. Personalen på banan såg lite halvförskräckta ut och viftade ihärdigt tecken som betydde "dämpa er, ta det lugnt" mest hela tiden. Men till slut var det avgjort och prispallen blev Sanne - Emmie - Lina.