HDFF lyckades med det vi missade. Att gå till DM-final i år igen. Man slog BK Kick med 4-1. En rivstart gav 2-0 direkt i inledningen och sedan höll man undan. Nu väntar våra besegrare Husie i finalen. Finaldatum är inte fastställt.

Hemkommen efter kvällens match mot Wä kan man inte vara annat än nöjd. Alla visste att matchen skulle blir svår. Det kändes i luften från start. Uppvärmningen var lite "svajig" kändes det som och när spelet drog igång märktes det också att det fanns en del nervositet laget. Man trodde det skulle släppa när Samantha Trossling redan i andra minuten kom loss och sköt ett rungande skott i stolpen. Men nej, vi kom inte riktigt igång. Inte så att det var dåligt, inte alls. Men det var Wä som förde matchen i början.

Wä tog också ledningen med 1-0 i en situation där vi är lite passiva ett par gånger om och inte får iväg bollen utan den rinner ut utanför straffområdet där Julia Molin står och slår enkelt in den. Men vi växer sakta in i matchen. Vi börjar ta för oss mer och mer, men det är ändå Wä som håller mycket i taktpinnen. Anförda av Veronica "Vera" Persson är man hela tiden farliga.

Men som sagt hittar vi rätt efter hand. Receptet idag är uppspel på forward som skarvar vidare i djupet. Det gör vi så bra att Samantha hittar två frilägen och gör två suveräna avslut. Plötsligt 2-1 till oss i halvtid.

Kanske inte helt rättvist. Men det är en välspelad match från båda lagen där vi lyckas i avsluten.

Naturligtvis stärker detta oss och vi är fyllda av självförtroende i andra halvlek. Vi tar över mer och mer, men utan att motståndarna viker ner sig. Nu är det en riktigt bra division 3 match i högt tempo med två passningsskickliga lag. Efter lite omdisponeringar i laget hamnar Sara Ragnarsson lite släpande och det visar sig var ett genidrag av tränar-Lasse. Sara för upp bollen. Samantha och Rebecca Johansson tar varsin båglöpning precis som Stefan tjatat om träning efter träning och vips så följer backarna med och en ocean öppnar sig framför Sara som skjuter snyggt i mål 3-1. Nästa mål är ännu snyggare. Anna Dimic lägger en fin boll till Rebecka Jönsson som kommit in i vänsterinnerläge, Bex drar sig ut vänster men vänder inåt och spelar cross över mot Becky (tror jag). Hon lägger bollen kort till Olivia Hoppe som tar emot och vänder vidare ut till Annica Leo som sökt upp bortre ytan. Olivas kanonpassning sätter Annica i friläge och där missar hon inte. 4-1.

5-1 är också en snygg sak. Bex får en löpboll som hon bara bestämmer sig för att vinna, hon trycker till försvararen bestämt i kampen om bollen (utmärkte domaren Tomas Persson läser situationen rätt) och när väl bollen är erövrad är avslutet en baggis för Bex.

Idag är det en kanonmatch av oss. Visst lite nervös inledning men vi spelar verkligen upp oss. Vi spelar bra fotboll och visar fram vårt kunnande. Dessutom visar vi härlig vilja och gör ett riktigt bra arbetspass också. På slutet ligger vi och balanserar på krampkänningar av allt löpande, precis som det ska vara! Wä är ett bra lag och och vi får ta fram allt vi har för att besegra dem. Vi vinner på nåt som man kan kalla rutin - göra så mycket rätt som möjligt, helt enkelt. Rutin förresten. I dagens match har vi fyra 92:or och en 93:a i laguppställningen (och alla kommer in i matchen och gör bra ifrån sig). Men visst betyder det mycket att Sara Ragnarsson, Annica Leo m.fl visar vägen. Jag vill också nämna Anna Dimic som gör en kanoninsats på mitten. Dessutom tack till Maria Jönsson som drar på sig målvaktshandskarna igen nu när Emmie är skadad. Här finns rutin som ger stabilitet. Men som avslutning beröm till "laget". Ingen viker ner sig, alla gör ett jättejobb, därför vinner vi! 

PS. Har jag berömt Wä? Laget spelar en fin och trevlig fotboll och Vera Persson är en av seriens bästa spelare. Siffrorna 5-1 ljuger lite sett till hela matchen. Men vi kunde ta fram vårt bästa idag och nu fortsätter vi serien ut. Nu är vi i princip klara för minst kval (det fattas en pinne) men vi ska fortsätta jaga Glimåkra om seriesegern in i det sista.