Jag är förstås skyldig er några rader om matchen i går mot Glimåkra. Läget innan match var ju det att vi stod på samma poäng i toppen av trean men med Glimåkra en match mindre spelad. Glimåkra utan förlust så långt. Så detta var verkligen en så kallad sexpoängs-match.

Tankarna innan matchen var blandade. Det kändes att skulle möta ett starkt lag med mycket rutin och mycket styrka. Desutom hade vi haft lite sjukdom i veckan med missad träning på några händer. Rebecca J hade kommit hem från Skånelaget med evt. brutet båtben (vi vet fortfarande inte. Första röntgen visade inget. Ny röntgen lördag) och var borta helt och Samantha T var tveksam till start (astmaproblem) likaså Rebecca Ludvig med förkylning i kroppen. Rebecca L kunde spela, medan Samantha fick nöja sig med två korta inhopp (mer om det senare). Lyckligtvis hade Sanne Lindhardt fått möjlighet att träna i sin nygammla forwardsroll bland annat i DM så alternativet fanns och var lätt att välja.

Samtidigtviste vi att vi spelat bra alla hemmamatcher hitills och vi hade också sett Glimåkra två gånger och tyckte att även om det är ett mycket bra lag så fanns det möjligheter att utnyttja. Kunde vi bara få igång spelet som vi vill så skulle vi förhoppningsvis få motståndarna att löpa och förhoppningsvis tröttna. Mycket förberedelse tankar således men uppgiften ändå enkel - ut och gör jobbet med full fokus och spela vårt spel och hitta passningstrianglarna.

Och det blev precis så som vi ville. Vi inleder fantastiskt bra. Inte dominans, det är inte möjligt mot ett lag som Glimåkra. Men vi vågar vi hittar passningarna och vi är med på förstabollarna. Vi är med i kampen från början. Hela första halvlek känns som vi är det lag som har taktpinnen. Målchanserna är inte många men ett fint spel ger oss en hel del inlägg och några skott. En målvaktsretur som hamnar centimetrar bakom Anna Dimic när hon kommer störtande är vår bästa chans. Sista kvarten av första trotsar Samantha sina krånglande luftrör och kommer in för Anna. Vi hittar inte den yta vi söker med bytet, men i 44 minuten hittar Sam en annan yta och på typiskt maner och sprintar utom Glimåkra försvaret och eftersom hon i år kanske är säkrare i avsluten än nån gång tidigare så sätter hon bollen snyggt i bortre. Vad skönt att gå till halvtidsvila med 1-0.

Även i andra börjar vi bra. Kanske blir skönspelet lite mindre och byts ut mot kamp. Men vi är med här också. Vi får ganska många frisparkar emot. Ett möjligt bevis på vår vilja i matchen. Men Glimåkra växer. De hittar några taktiska dispositioner med som det ser ut Annica Jönsson lite högre upp i banan. Glimåkra har en bra period och Frida Jaensson kvitterar inte helt olikt Samanthas mål. Runt 25 minuter kvar att kriga och inget av lagen viker ner sig. Frida Liljekvist åker på en vridning av knät som ser otäck ut. (Vi vet inte hur allvarligt det är, får avvakta några dagar, men har förhoppningar att det inte är korsbandsakada). Mia Karlsson kommer in. Mia får också en väldigt bra chans efter ett inlägg genom hela straffområdet där Mia kommer på bortre, men målvakten kan rädda. Glimåkra har mesta spelet denna period, men vi har nog de farligaste chanserna som jag minns det. Sara R gör en smart vändning på strafforådeslinjen och lobbskjuter i ribban. Sanne har ett läge där hon vräker sig fram på skott men en försvare gör det samma och bollen går utanför. Samantha kommer in och gör ett nytt kort 10 minutersbyte och får ett halvfriläge men bollen glider ifrån.

Det verkar bli oavgjort. Men så i 88 minuten händer nåt. Och just nu slår det mig att jag inte kommer ihåg hur framspelningen gick till (var det en frispark?) men bollen går återigen mot bortre där vi har folk på plats. Flera stycken. Det är Annica Leo som här visar stor vilja och likt vad Linderoth gjort bara timmen tidigare uppe i Göteborg forcerar hon in bollen. 2-1.

Två minuter kvar. Glimåkra flyttar förstås fram, men vi skickar bollen över sidlinjen ett tiotal gånger och matchen är slut.

Det var en bra match. Två bra lag. Vi vann eftersom vi kämpade oss till marginalerna och vi vågade spela. Segern var rättvis. På samma sätt hade det varit rättvist om Glimåkra haft lite mer marginaler på sin sida och de hade kunnat vinna. Jag är mycket stolt över den vilja alla i laget visar. Och lika mycket över modet att våga spela boll i tuffa situationer. Alla får högsta betyg men extraplus till Annica Leo som växt ut till en kämpe med all sin teknik i behåll, till My Nilsson som var tillbaka och dominerade som vi vet hon kan, men saknat lite ett tag i vår, till smurfen Rebecca Ludvig (f. 92) som gör sin blott andra A-lagsmatch, har sviter av förkylning, slås blodig under matchen, men visar en strålande pondus mot svårt motstånd. (Om F92 Skånelaget saknar en back till finalen i Cup Komunal så ring Rebecca!)

Till sist Samantha Trossling som egentligen inte kunde spela, men gör två korta inhopp och sätter avtryck i spelet).

Det var mycket beröm, men så är jag jäkligt nöjd också. Nu gäller det att tagga ner, börja om och hitta nivån till nästa match. Vi börjar med en stenhård träning i morgon. Välkomna!