För första gången i mitt liv har jag varit med om att åka ur en division. Det känns naturligtvis för djävligt. Jag har haft förmånen att få vara med i Eskils i en period när det bara gott framåt. A laget har hela tiden hållt sig i tvåan medan vi har tagit steget från femman till trean med B-laget.

Nu åker A ner i trean och därmed också B laget till fyran oavsett hur det går i eventuellt kval.

Det finns säkert mycket att skriva om varför det gått som det gjort och vad det beror på. Men det är svårt att samla sådana tankar nu. Det kommer säkert mer om det senare.

Men den största känslan jag känner just nu är, kan man kalla det medlidande (?) med tjejerna. Idag går vi ut till match och fullständigt dominerar en division 2 match.

Första halvlek har vi vinden med oss. (Det blåste väldigt mycket). Konstant press på Sandbys planhalva. Chanser skapas och skott tas i ribban och strax utanför målramen. Viljan är stor och vi vinner närkamper och andrabollar nästan konstant. Ommöbleringar i laget som vanligt beroende på skador. Felicia går in på backen och är kanon. Martina upp på mittfältet och är superb tillsammans med Annica. Även det nykomponerade mittbacksparet My Nilsson och Matilda Lindeberg funkar riktigt bra. Raggen m fl mal på mot motståndarna. Men ingen utdelning.

Viss oro för att Sandby ska ta över när de får medvind i andra. 5 minuter tar det. Sedan har vi återtagit kommandot och tagit över spelet trots motvinden. Nu stiger nytillskottet Jossan Cederholm in i matchen allt mer. I lånade skor (hennes egan gick sönder i första) bidrar hon till offensiven och även Rebecca Nilsson får ny energi och skapar läge efter läge. Nya skott i ribban.

14-åriga Rebecca Johansson gör debut och klackar fram bollen till Rebecca men målvakten lyckas rädda. Något är emot oss. Det vill sig inte. Eller rättare sagt, allt är riktigt bra, men bollen vill inte in bara.

Naturligtvis pressar vi på ännu mer och Sandby får några kontringslägen. Skickligt coachat av Anna Nyman går de upp på tre-manna anfall. Vi måste ju trycka på så det blir naturligtvis lägen för dem. Emmie i målet gör några enormt svettiga räddningar. Ännu mer framåt...

och så, symportomatiskt med säsongen i övrigt. I 88 och 89 minuten kontrar Sandby in två mål.

Det var inte rätt att vi ska åka ut efter en sådan match idag. Inte rättvist mot den inställning och inte mot det fotbollskunnande vi visade upp idag.

Hade fotbollen varit rättvis och logisk hade vi vunnit idag och fått en chans till. Det kanske inte hade räckt ändå, men så skulle det varit. Jag lider med er idag tjejer.

Men nu ska vi upp ur skyttegraven. Jag vill tillbaka! Jag kan inte se annat än att nästa år ska bli en glädjens år med en massa vunna matcher och en massa mål framåt. Vi är ett lag för högre division än trean! Det bevisar vi i avslutningen av serien och i DM-finalen.